Jag är otroligt rastlös. Och fantasilös. Och det gör mig galen, för jag vet att jag skulle kunna göra så många saker med mitt liv som jag inte gör. Men jag vet inte i vilken ände jag skall börja, jag vet inte ens om det finns någon ände.
Något jag vet är dock att om jag bara får grepp om en ände, eller ett hörn, eller något annat kommer allt att komma fram. Och jag kommer att kunna leva mitt liv på det vis jag vill leva det. Men att få tag i den där fliken, och börja dra eller lyfta eller vad jag nu skall göra med den, verkar så svårt. Fast jag tror att jag kommer att klara det bara jag försöker. Jag kommer att klara det.