"Jag har låtsats att jag pratat med dig enda sedan jag dog", sade han. "Jag har önskat att jag kunde och jag har önskat så mycket. Önskat att jag kunnat ta mig ut, jag och alla dom andra döda, för det här är ett fruktansvärt ställe, Lyra, det är hopplöst, det finns inte längre något som förändras när man är död, och de där fågelsakerna... Vet du vad dom gör? Dom väntar tills man vilar sig - det går aldrig att sova ordentligt, man lixom slumrar bara - och så dyker dom upp tyst och stilla brevid en och viskar alla dom dåliga sakerna man nånsin gjorde när man levde, så att man aldrig får glömma dom. Dom känner till allt det värsta om en. Dom vet hur dom ska göra för att man ska känna sig hemsk och få en att tänka på alla dom dumma och dåliga saker man nånsin har gjort. Och alla dom giriga och elaka tankar man nånsin har haft, dom vet allt om en, och dom skämmer ut en och får en att må illa över vem man är... Och man blir aldrig fri från dom".

Roger pratar med Lyra, sidan 302
Bärnstenskikaren - Philip Pullman