Så var tågbiljetterna till Peace and Love bokade.. Och snart är det sommarlov och jag vet inte riktigt hur allt känns. För jag vill inte riktigt att niorna skall sluta :/ Och jag vill inte börja nian. För det känns som att allt kommer närmare, allt som är så mycket större än det jag upplevt hittills. Det känns som att det kommer åkande jättefort, och jag kan inte göra något för att stoppa det, jag vet inte ens om jag vill stoppa det.
För på något sätt är det såhär:
"There's so much more to see
I don't believe this is how the world should be"
Amy MacDonald - Footballers Wife


men jag känner mig så liten.
för det är skrämmande att släppa taget om allt
jag vet inte vem jag kommer att bli, var jag kommer att finnas, om jag kommer att finnas...
jag undrar om jag ens kommer att känna igen mig själv

fast jag hoppas att jag blir lycklig. det är egentligen allt.